Klockan 12.00 på lördagen kommer jag till terminal 3 på Heathrow. Terminalen är fortfarande öppen och jag ska flyga med SAS, och SAS går ju alltid - de kan ju det där med snö.
Så jag är positiv, äter för första gången sedan ajg steg upp klockan 03.00, dricker kaffe, checkar in bagage, går igenom säkerhetskontrollen.
Sedan sätter jag mig för att vänta. Jag läser min nya bok, samtidigt hör jag en kvinna med amerikansk engelska prata i telefon mitt emot mig. Hon pratar om att många plan kommer bli inställda.
Jag tänker att det inte är sant, att det inte kan hända. Jag ska ju hemCa 30 ag vill ju hem nu!
Jag kan inte längre koncentrera mig, tittar på informationstavlan hela tiden. Återigen står folksamlingen under varenda tavla, med blicken fäst uppåt, väntar på besked.
Jag väntar på en gate, och jag ska snart få den. Jag ska få komma hem idag, jag måste hem idag.
Ca 30 minuter senare så dör någonting inuti mig igen: cancelled.
"Vi kommer inte ta in eller flyga ut ett enda plan på minst tre timmar"
Jag skyndar mig för att hämta bagage och gå igenom gränsen och passkontrollen - ännu en gång, trots att jag fortfarande inte fått lämnat landet.
Jag är bland de första att komma till SAS informationsdisk.
- Hej jag vill boka om min biljett!
- Hej, tyvärr kan vi inte hjälpa er med det här eftersom att vi inte har någonting med SAS att göra. Ni måste ringa det här numret.
Killen står bakom en SAS-disk, men han har ingenting med SAS att göra. Istället får jag ett nummer. Samma nummer som alla SAS- resenärer med inställda flyg får. Alla flyg till Norge, Sverige, Finland, Danmark, ALLA.
Jag ger upp. Det går inte att komma fram.
Istället går jag mot tunnelbanan. Ute är det klart, snöstormen har precis lagt sig.
Nere på tunnelbanan är kaoset dock fortfarande full gång. Någonting är fel och ingen vet när tåget kommer kunna gå.
Jag går upp och tänker att jag inte orkar, tänker att jag tar bussen eller expresståget.
Fattar ingenting av bussarna och tåget är försenat samt kostar en förmögenhet.
Så jag sätter mig utomhus och läser min bok istället. Sedan går jag in mot tunnelbanan igen. Påväg nedför rulltrappan så kommer det en kvinna springades uppför, skrikandes:
"WE NEED HELP! SOMEONE IS DYING DOWN HERE!"
En halvtimme senare går första tunnelbanan, jag sitter inte på den. Men nästa kommer strax efter. Det är mycket folk, mycket bagage och det är trångt. Jag står inklämd i ett hörn med min bok. Mellan terminal 3 och nästa hållplats blir tåget stannandes.
"Vi har tyvärr fått en rödsignal, det var här vi hade problem med förra tåget också men vi kommer förhopningsvist vara i rullningn igen inom 15 minuter. Tack"
Tillslut rullar tåget igen och vi tar oss vidare, hållplats efter hållplats. Fler och fler stiger på, knappt någåon stiger av.
På Earl's Court stiger jag av för att byta linje på tunnelbanan. Jag släpar väskan uppför trapporna och undrar vart alla engelska gentlemän är när man behöver dem?..
När jag kommer upp på perrongen så stor det ett tåg inne som går mot Wimbledon, mitt tåg. Men tåget är rätt fullt och jag orkar inte med det igen. Istället kommer det ett tåg på spåret mitt emot med samma slutstation, och tåget är tomt så jag hoppas på där istället.
Efter någon minut säger någon i högtalarna:
"Detta tåget har bytt destination och går nu mot Olympia"
Ja men självklart. Snabbt av tåget. Det fulla tåget står fortfarande kvar på perrongen. Letar efter en vagn med lite plats och hittar en längre fram. Stiger på precis i tid för att höra rösten i högtalarna igen:
"Vi ber om ursäkt för förseningen men vi väntar på chauffören som inte är i tid, han är dock på ingång och vi kommer att åka alldeles strax."
Eller hur, tänker jag och ser ett tåg på rälsen mitt emot komma in med slutstationen "Parsons Green" - dvs station som jag ska till. Så jag hoppas snabbt av tåget och klivet på det nya tåget.
Jag hinner precis se det fulla tåget rulla iväg innan jag hör högtalarrösten säga:
"Pågrund utav förseningar så kommer detta tåget nu att byta riktning och åka tillbaka igen".
Jag dör.
Ställer mig och väntar på ett nytt tåg till Wimbledon och någon knappt minut senare så kommer det ett. Jag hoppas på tåget, det är inte fullt, chauförren är inte sen, destionationen kommer inte ändra riktning. Allt är frid och fröjd enda tills...
En man kliver på, precis innan dörrarna ska stängas. Och när han tar steget in i tåget så faller han ihop, mitt framför mina fötter. Han svimmar, bara sådär.
Någon drar i nödbromsen, en kvinna som har första hjälpen utbildning hjälper mannen som är alldeles skakad och har svårt att andas. Hjälp kommer men man vet inte om man vågar röra honom eftersom att han slog i huvudet.
Två tonårskillar med äckligt dålig uppfostran sitter strax ovanför mannen på golvet.
"Släpa ut honom bara jag orkar inte vänta nå länge jag vill åka nu"
Äckelkillar.
Tillslut får de ut mannen från tåget och vi åker vidare mot Parsons Green och Wimbledon.
På Parsons Green station så släpar jag återigen väskorna i trapporna (fortfarande inga gentlemän...).
När jag kommer ner till utgången så stor en vakt där, han "sccch:ar" mig och ler lite retfullt. jag tittar surt tillbaka och förklarar mig dag. Han ursäktar och säger att han skojar, jag säger att det är lugnt- men garanterat inte roligt en dag som denna.
Solena står och väntar på mig på andra sidan spärrarna. Men spärrarna släpper inte ut mig.
Vakten kommer fram och tar mitt kort
- Du har inga pengar på det här kortet?!
- Jo det har jag, jag hade £3 när jag klev på
- Vart klev du på?
- Heathrow
- Är du säker på att du "blippade" kortet?
- Ja, men tåget på Heathrow fnkade inte så jag var där bra länge
Han kollar upp senaste tiden som kortet är "blippat". Klockan är 18.00
- Menar du att du har varit på tunnelbanan sedan halv fyra?
- Ja, det skulle garanterat inte förvåna mig.
Jag får i alla fall komma igenom spärrarna, och det visar sig att jag har rätt. Jag har varit på tunnelbanan så länge och jag får tillbaka mina pengar.
Mamma ringer senare och säger att hon bokat biljett med Norwegian från Gatwick klockan 20.35 på söndagen. Söndagen har lovat bättre väder och chansen att få komma hem verkar lite bättre än vad deb tidigare varit.
Men först väntade ännu en natt hos Solena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar