19:11

På lördag firar vi midsommar i Hyde Park, ja en dag senare än i Sverige.
Så kommer min syster hit och hälsar på i en hel vecka.
Det kommer bli bra.
Vi ska besöka Up the brack alley, Abbey road, Brick Lane, Camden, gå på musikal, se teater på The Globe och ha himla trevligt tillsammans.
Lördagen efter, när hon åker så firar vi Jonthans födelsedag.
Lördagen efter det så åker Amanda hem.
Och två dagar efter hon har åkt så åker jag till Spanien i en vecka.
Tittar på bra band, njuter av solen, ligger på stranden, bor i tält och har det hur bra som helst med Hannah, Susanna, Stina och Lovisa på årets bästa festival - Fiberfib.
Det kommer bli sommarens höjdpunkt. Vi bara vet det.

13:24

Sophia hade avskedslunch igår med sin familj. Sunday roast, troligtvis det godaste man kan äta i England. Bara som en liten avskedspresent sådär så fick hon 2 presentkort på Topshop, foton på barnen och senare kommer barnen in med en bok till Sophia.
"Sophia du ska få den här av oss också. Det är Harry Potter, den är signerad av JK Rowling"
Otroligt. Fantastiskt. Galet. Ja ni ser ju själva. Sophia är i extas...

På tal om engelsk mat så har vi ju även Marmite, troligtvis det äckligaste jag någonsin smakat. Det är som en äcklig variant utav lakrits som är gjord för att ha på mackan. Det låter märkligt jag vet, det är ännu märkligare. Surströmming luktar rosor i jämförelse med Marmite.
Kanske är det därför de har förbjudet import av Marmite i Danmark.

12:39

Fantastisk helg, trots otagg sa handa sa mycket mer an vad vi trodde var mojligt.
For det forsta sa borjade lordagen med picknick i Hyde Park och nakencykling pa Oxford street, eller ja vi deltog inte men vi skrattade bra garna nar de cyklade forbi. Nakna.
Sedan kopte vi Londons billigaste vin, vart trogna Sainsbury's vin med den fulaste etiketten i varlden. Sa drack vi vin och pratade om livet hemma hos mig innan vi begav oss mot Monarch i Camden.
Otroligt nog lyckades vi fa med oss alla grejer hem (det uppstar alltid en angest nar man ska kolla vaskan efter en kvall pa Monarch).
Sondagen gick vi pa Joe and the juice, ett danskt cafe inne i stan. Vi pratade om allt och mest om sant man inte pratar om pa svenska cafeen. Bara for att sedan nar vi gar darifran fa ett litet retsamt leende och ett "Hejda!" av den snyggaste servitoren pa cafeet, som naturligtvis var svensk och troligtvis fick sig ett ratt rejalt skratt...

13:06

Jag ska vara ärlig, jag har hemlängtan.
Jag vill också vara knappt 19 och ta studenten och ha studentfester i midnattssolen med helt otroliga teman.
Jag vill också gå på balen på Piteå havsbad och mest springa omkring på stranden och förstöra balklänningen.
Jag vill också åka runt staden på ett flak och spilla champagne över studentklänningen och fläcka ner studentmössan.
Och nedför står mamma och hela tjocka släkten med en ful studentskylt och skrattar lite åt hur fulla alla studenter är.

Lite kontsig hemlängtan. Med tanke på att jag aldrig varit där.
Vi hade studenskivor, en gång i veckan. Inte en studentvecka utan vilodag.
Vi hade ingen bal och definitivt ingen midnattssol.
Vi åkte flak men det var inte så många som brydde sig, bara alla andra 100tals flak som också åkte omkring och skrek.
I staden där alla växte upp, utom jag.
Uppsala.

Poängen av gratängen är väl att jag saknar svensk sommar, Piteå, hemma och ledighet.
Sena nätter framför tv:n med mamma.
Midnatssols picknickar,
Fika på Nodo för att det inte finns något annat att göra.

Hur fan kan man sakna det när man bor i London?
Jag vet inte.
Men om en månad är det i princip bara jag och Camilla kvar här, alla vänner åker hem.
Till svenska sommaren.

Jag åker till Spanien om 33 dagar i alla fall. Och efter det så är det inte så länge innan jag kommer hem.
Och jävlar vad ångest jag har över att lämna London också.

12:53

Om exakt 2 månader återvänder jag hemåt, upp till Piteå.
Lämnar London.
Vilket ångest, och vad jag längtar.
Fan va vi kommer sakna London.

01:03

Det har varit lov igen, Londons au pairer har jobbat stenhårt och barnen har varit lediga. Lov.
Vi åkte till Cornwall, landsbygden, kusten.
Vi andades ren luft och bodde i en by med en pub, en kyrka och en telefonkiosk. 20 minuter från närmaste affär.
Och längst grusvägen sprang vilda kaninungar och försökte gömma sig från de få bilarna som passerade.
Rätt så idylliskt. Utan mottagning på telefonen, utan civilisation.
Med slott längst ut på kullarna, med får som får bilarna att stanna när de ska passera vägen, med fåglar som kvittrar, med segelbåtar som seglar i frisk vind, med grottor längst strandkanten och med tidvatten som gör det omöjligt att somna på stranden.

Det var vackert, och luften var ren. Men efter 3 dagar saknade jag syrener, smutsiga gator, impulsiva idéer och förorenad stadsluft.
Jag tog tåget tillbaka till London på torsdagsmorgonen, kom fram 2 timmar försenad för att någon bestämde sig för att ta livet av sig, under samma tåg som jag satt på. Hoppade framför tåget, skärrade lokföraren, skärrade passagerarna, gjorde oss två timmar försenade, gjorde tågbolaget återbetalningsskyldiga till alla passagerare som vet om det och ombokningsskyldiga till alla passagerare som skulle vidare.

I London ligger luften tung i lungorna, och värmen ligger pressande under den smogg fyllda himlen.
Parkerna fylls med halvnakna engelsmän som tackar växthuseffekten för värmen.
Och ack, vad jag älskar stora städer, pulsen, människorna, stressen.
Vad jag älskar att känna att jag lever. Här. Nu.