10.31.2012

22:59

Ja, hur skulle nån kunna sätta kedjor på en hurricane?
Och hur i hela världen tänkte du fånga en flod i dina händer?
Som att springa uppför en lavin, som bara faller neråt.
Som alltid.

Vissa vänder kappan efter vinden.
Min vind vänder alltid snabbare än kappan.
Det är nästan omöjligt att hinna ifatt.

10.28.2012

21:00



Klipper man sig sällan så får man klippa mycket. Så lyder melodin.
Så efter nästan ett år fick jag snällt stå mitt kast.
Två decimeter senare så är det nu såhär jag ser ut, inte alls så tokigt.


10.26.2012

19:02

Längst Lundagatorna snubblade vi omkring över gatustenarna.
Ramlade omkull och slog i hårt.

I Sundsvall finns inga gatustenar att snubbla över.
Ändå snubblar vi omkring.
I Stenstaden, och resten av staden också.
Och vi gör allt för att inte behöva landa på marken.

10.24.2012

23:33

"Ingen rast och ingen ro" känns som ett återkommande tema i den här bloggen.
Men det ändå så det är, och just nu kanske mer än någonsin.
Långa dagar, skrivuppgifter, redigeringsuppgifter och livet.
Jag älskar det ändå, även om det tar på krafterna att stiga upp klockan sex på morgonen när man är en nattsuddare som jag.

Skåne var fantastiskt, som att vara hemma.
På vägen tillbaka hem till Sundsvall tog jag fel tåg.
Jag hamnade i Stockholm för en natt.

Det är kallt här nu, fast inte minus.
Halloween närmar sig och jag ryser av välbehag.
Det enda dåliga med den högtiden är att reklamerna på tv alltid är lite läskiga, och jag är fortfarande oerhört mörkrädd.

Jag letar efter en ny lägenhet, en med ugn och frys och närmare skolan.
Mest för att det är bekvämt, men det funkar egentligen nu också.
Livet blir bara lite begränsat, kanske framför allt för att jag inte har några riktiga köksstolar.
De står hemma i Piteå.

Och som om skolan inte tog musten ur mig så toppar jag isberget med att ta på mig rollen som ordförande för journalistförbundet Sundsvall.
Det känns så fruktansvärt kul, vill fixa allting.
Styrelsen är så himla peppad att det bara kan bli bra.

10.10.2012

22:57

Sitter i en obäddad säng, i ett stökigt rum, med slitet hår uppsats i en svans som tidigare satt mitt på huvudet. Nu sitter svansen ovanför vänster öra efter en lång dag och långa backar hem från skolan.
Jag hinner inte klippa håret i veckan, jag vet inte när jag hinner klippa håret.
Eller städa rummet.

Uppgift på uppgift och hundratals olästa sidor.
Det löser sig. Tillslut gör jag det bara.
Någon dag när jag blir alldeles för stressad för att inte göra det.

Jag väntar på fredag morgon klockan 04.57 och ett tåg som ingen annan bokat, för att det är alldeles för tidigt på morgonen, eller sent på natten.
Ner till Stockholm och vidare, ännu längre ner. Skåne. Lund. Sittning. Malmö. Livet.
Nostalgitrippa över gatstenarna vi snubblade över förra året, och i våras.
Fastna lite sådär med fötterna på de kladdiga dansgolven i nationernas sunkiga källarlokaler.
Som förut. Fast utan lägenhet med diskmaskin och tvättmaskin och två toaletter och balkong och eget rum med utsikt över Ica.
Utan något hem åker jag tillbaka till Skåne några dagar

Jag längtar.