1.30.2011

13:39




Vi rökte vattenpipa på Camden lock, och pratade och drack äkta mint te från något annat land än England, och Sverige. Och vi satt utomhus i två timmar trots kalla grader som kommit in över London och nu hotar de med snöfall igen.
Efter två timmar ville vi inte gem, så vi gick på The World's end och köpte öl, en öl. Tog kort och än en gång kom en okänd kille med på bilden. Det är så fint att det händer VARJE GÅNG.
Jag och Ellinor ville dansa, så vi gick på Underworld och dansade värst av alla trots nyktrast av alla. Och vem sa att de inte dansar nyktert? Vi kom knappt därifrån för att låtarna var för bra. Jag tror vi var bäst av alla. Och idag mår vi deifinitivt bättre än alla andra.


1.28.2011

14:26







































Helgen sprang ikapp vardagen än en gång. 
Så vi firar kalaset i Brick Lane, och rött vin.
Imorgon väntar barnkalas. Utan vin. 
Välkomna.

13:08





Lykke Li




Jag hoppas att Fiberfib bokar henne, det vore fantastiskt.
Frågan är om jag ska skaffa biljett till hennes konsert i London 14 april?
Klicka på bilden.

1.25.2011

kors i taket

Jag hatar uttrycket "kors i taket". Jag tänker på en gammal, elak lärare som skrockar och säger "om alla lyckas lämna in läxan i tid så ritar jag ett kors i taket", eller någon som tar sig för pannan, gapar lite och säger "KORS I TAKET!"
Jag mår dåligt av uttrycket. Får ont i magen och vill bara spy eller slå mig själv i magen så att det försvinner.
Trots allt det så var det uttrycket som kom i mitt huvud, för min mamma har skaffat Skype.
Nu sitter jag här och tänker "kors i taket" och vill dö av illamående.
Vad fint.

1.24.2011

söndagskärlek




Söndagen var bäst.
Jag och Ellinor möttes upp på Brick lane, vi hittade till marknaden och gick på vintagemarknad hela dagen. Åt falafel, som var dyrare i Israel men faktiskt även godare om jag ska vara helt ärlig.
Så gick vi på Beyond Retro och jag hittade världens grymmaste skor. Dessutom köpte jag en väska på Rough trade, den är fin den med - och vilken grym affär.
Vilken bra dag det blev utav det hela, trots att vi (som vanligt) gick vilse på vägen hem och vandrade omkring i östra London utan en aning om vart vi var. Vi hittade tillslut och jag kom hem oskadd, som vanligt.

världen







Internet dog, och jag dog lite samtidigt.
Idag återuppstod vi, tillsammans.

Så här bor jag nu, så engelskt som det kan bli.
Det är fint.

1.20.2011

highlighter

Alla vet att torsdagar är Karaokekväll.
Woodgreen och veckans höjdpunkt!

1.19.2011

on my way



*poff*

så bara hade jag en biljett till Fiberfib festivalen - i Spanien - i juli.

VÄDUR

Den som är född i Vädurens tecken är ivrig och energisk. Väduren styrs av planeten Mars, vilket brukar resultera i handlingskraft och tävlingsinstinkt. Väduren vill gärna vara först, utmana, besegra och starta nya projekt. Äventyr och djärva utmaningar lockar. Tecknet förknippas med viljestyrka och kämpaglöd. Planeten Mars inflytande över Väduren kan yttra sig i form av hett temperament och kort stubin. Tålamodet är kanske inte det allra bästa. Väduren är ivrig och spontan, rak och snabb.

I relationer och samarbete kan den utåtriktade och frimodiga Väduren ibland upplevas som styrande. Många som är präglade av detta eldtecken är ledarnaturer. En vital och tydlig personlighet som passar bra i självständiga eller ledande roller. Som vän är Väduren ärlig, uppriktig och lojal. En pålitlig person som menar vad hon säger! En frisk fläkt i vardagen.

Impulsivitet och rastlöshet hör tecknet till. Väduren behöver omväxling och stimulans för att inte bli uttråkad. Ett energiknippe som med sin entusiasm och kreativitet är duktig på att inspirera andra. En modig handlingsmänniska, fylld med energi och nya planer för framtiden.

Den som är präglad av Vädurens tecken brukar få ett omväxlande och spännande liv. En intensiv vardag fylld med djärva projekt och utmaningar. Att vänta, är inte Vädurens melodi. Tävlingsinstinkten ger sig tillkänna på många områden. Upprepningar, är något som kan göra Väduren uttråkad. Däremot lockar spänning, högt tempo och nya utmaningar!

(Källa)

Jag är vädur. Jag är så mycket vädur som det bara går att vara, både på gott och ont.
Och så abra påstår de att nej, numera är jag fisk? De har så himla fel. Jag vill inte vara fisk. Jag vill vara vädur, på gott och ont.

England.

Jag läste just Sam's blogg och kom till en insikt.
I helgen ska jag köpa en guidebok om England, eller Storbritannien.
Så ska jag ta bussen någonstans, med någon, över en helg.
Röra lite på mig, se lite annat än London.
För det kan man ju lika gärna göra för pengarna, istället för att dricka öl och gå på klubb.
Lite som en omväxling.
Vilken fin insikt.

Förövrigt blir jag kvar här till augusti, det känns så himla bra.

1.17.2011

100




Jag har bloggtorka. Skrivtorka. Och min systemkamera är hos Camilla.
Jag saknar den.
Jag lyssnar på Rebecca & Fiona. Jag vill shoppa. Jag har inte råd.
Jag ska på festival i Spanien 14 juli. Kom du med.
I helgen ska jag dansa. Det är länge kvar till helgen.
Jag är ledig imorgon. Jag måste skriva ett engelsk CV.
Jag saknar mina kläder som är i Sverige. Min familj kommer förbi i februari.
London bjuder på 12 grader nu i dagarna. London bjuder på regn.
Jag går utomhus i min vårjacka utan att frysa.
Jag har paraply för att inte bli blöt. Det har alla i London.
Jag bor på Londons högsta punkt. Det finns måna backar här.
Jag bor i ett nytt hus. Jag sover i en ny säng. Jag älskar det.
Jag älskar London.

1.14.2011

2 pints later

"But you don't sound very swedish, I mean... Your accent is just so brittish"

Tordagen förgylldes med besök på karaokebar i ghettot. Det var fint att höra ABBA framföras på en ännu okänd tonart och att få en låt dedikerad till sig. Vi skrattade oss genom alltihopa. Vilken hit det blev, karaoke är en solklar favorit. Det är kul att se på när andra gör bort sig. Så är det bara.

1.12.2011

baby you can drive my car



Update from London:
Städar hus och efterlyser extrajobb.

1.10.2011

She opened her heart to a tearaway, a sheepskin tearaway

- Peter Doherty

fib 2011

Jag väntar på att mor ska ringa, så att jag kan övertala henne att en festival på spanska kusten visst är en toppen present till någon som fyller 20 år. Det sägs ju att upplevelser är de bästa presenterna. Och att resa och gå på konserter samtidigt låter ju bara för bra i mina öron.

Tänk er en solig dag på en strand i spanien, utanför ett festivalområde, med en spansk öl i handen, spanjorer runt omkring en, bra musik som hörs från scenerna på festivalen, och några härliga vänner bredvid en.
Vad kan väl vara en bättre present än detta?
Band som Arctic Monkeys och The Strokes kanske, men vänta - de kommer också.

Jag vill.

http://fiberfib.com/en/line-up/fib-benicassim-festival-2011/

1.09.2011

staden





purple turtle




Vi gick på Purple Turtle för att ta en öl och se Bad Wolf spela. Bandet var helt okej, gitarristen/ sångaren var snygg men han borde skaffa nya bandkompisar för de andra passade inte in. Han var väldigt snygg, och spelade gitarr. och sjöng.
Vi drack öl, hälsade på bandet, sedan började världens skummaste band spela. Tjejen i bandet stod och smekte håret i alla låtar och hade ett nattlinne på sig, med jeans under. Killen i bandet började ta av sig slipsen lite sådär sexigt, så att man undrar om han ska strippa.
Då tänkte jag och Madde att, nej nu ger vi upp - eller fortsätter. För klockan var bara halv tio så hem kunde vi ju inte gå. Vi gick till The world's end. Mötte upp två killar som Madde känner, drack mer öl. Så fick vi en idé, varför inte klubba?
En av killarna jobbade på en bar och fixade in oss gratis på Underworld. Där drack vi rom och cola och dansade till den godaste musiken. Vi blev visst kvar till stängning också, på grund utav musiken.

Påväg hem i nattbussen så hade alla på övervåningen av bussen allsång, vi sjöng med vi med. Fan va fint det var, att höra hela bussen sjunga Wonderwall. Nattbussarna är underbara.

1.07.2011

vi kan inte själv

Vad mycket man inte visste om världen
när man vår två och ett halvt
och grät över öppnade kakor.

JAG KAN SJÄLV!

Nu kan vi ingenting längre.

1.04.2011

2010 x 12


December: Äntligen hemma.


November: Första snön i London

Oktober: Saknade Sverige, så vi gick på IKEA

September: flyttade till London och träffade fina människor

Augusti: Åkte på festival i Leeds och såg världens bästa band live.

Juli: Jobbade mest på kebaben i Piteå men hann med lite picknick och folköl också

Juni: Tog studenten och flyttade hem till Piteå igen

Maj: Gick på studentskivor och drack öl hela veckorna för plugget nästan slut

April: Sa hejdå till Israel, kibbutz Bar'am och alla fina människor, saknar det fortfarande.

Mars: Levde i Israel och levde livet och åkte till Jerusalem med världens bästa sunkar.

Februari: Åkte till kibbutz Bar'am i norra Israel i två månader, levde livet och packa äpplen hela dagarna. Det var livet.

Januari: Såg Pete live en månad för sent pga inställd konsert, men det var så värt det. Det gjrode hela januari månad.

Gustav kommer aldrig orka läsa mig blogg

Har året varit bra?

Mycket bra, mycket nytt har hänt, har lärt mig en massa, har vart med om en massa. Världens bästa minnen och så vidare. tack.

Höll du några utav dina nyårslöften?

Jag hade inga nyårslöften.

Tror du 2011 kommer bli lika bra?

Ingenting kommer någonsin kunna toppa Israel, i så fall måste det vara något sjukt. Som Sydamerika kanske. Nåväl det kommer bli underbart ändå. London är min stad och vi äger den nu, sedan blir det nog Göteborg. Eller Lund. Så det blir minst lika omtumlande i alla fall.

Har du förlorat någon kompis detta året?

Nej.

Vad kommer du sakna från 2010?

Att bo i Uppsala på heltid med alla vänner nära, nu är de mest bara utspridda. Men det jag kommer sakna mest är självklart Israel.

Nämn en positiv sak från 2010?

Alla människor jag mött, i Israel och i London och överallt. Och att jag tog studenten, och åkte till Israel, och flyttade till London.

Vad spenderade du mest pengar på?

Just nu så är det nog drycker av alla dess slag. Annars troligtvis mat, och skor.

Finns det någonting du ångrar med 2010?

Ja, att jag inte tog längre tid på mig att hitta familj innan jag drog till London. Att jag inte stannade längre i Israel, massa andra saker också. Att jag inte reste runt mer i Israel, att jag aldrig badade i Genesarets sjö, att jag aldrig sov under bar himmel. Ni vet, sånt man bara måste göra.

Lärde du dig något nytt under 2010?

Jag lärde mig allt man kan om äpplen, lite spanska ord, allt man kan om städning, allt man kan om kebab. Jag lärde mig att älska och att hata, och att inte veta vilket av det man känner. Jag lärde mig att gråta.

Bästa köpet?

Systemkameran, och alla bandtröjor i Camden. Och bodylotion som jag köpte i Haifa, synd att den tog slut. Den ägde.

Blev du kär i år?

Ja.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

8 februari- 8 april. 6 april. 18 september. 3 juni. 17 december och alla inställda flyg.

Dog någon som stod dig nära?

Nej.

Vilka länder besökte du?

Israel, Palestina, England

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag tog studenten, jag flyttade till London, jag levde i Israel. Jag gjorde en massa saker faktiskt. Vissa bra och vissa dåliga.

Vad var din största framgång 2010?

Studenten kanske. Om det räknas som framgång.

Största misstaget?

Att inte stanna längre i Israel och fortsätta att resa runt sedan. Även om skolan stod ivägen, det hade varit bättre att ta det efter skolan kanske. Men då hade jag inte träffat samma människor, så det var ju bra att jag inte åkte senare.

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Jag har haft feber, och blivit matförgiftad av Costa. Jag har opererat ut spiken ur höften, ätit starka tabletter och sovit i en vecka. Men det var ju ingen sjukdom, egentligen.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare, sen ledsnare, sen gladare, sen ledsnare. Jag vet inte. Under februari och april var jag gladast av alla, fast jag var ändå ledsen ibland.

Vad önskar du att du gjort mer?

Sett mer av London under dagtid. Helgerna är så hetsiga, men jag har ju flera månder kvar här. Så önskar jag att jag hade rest mer i Israel. Men jag åker tillbaka så småningom.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Facebook:at fast å andra sidan så skulle facebook inte må bra utan mig. Facebook behöver mig.

Hur tillbringade du jul?

Efter mycket om och men så kom jag hem till Sverige och firade med familjen, fint återseende efter tre månader.

Favoritprogram på tv?

Skins, Gossip Girl, Desperat Housewifes

Bästa boken du läste i år?

Bitterfittan och Pete Doherty the last of the rock romantics

Största musikaliska upptäckten?

Florence and the machine. Världens bästa skiva, någonsin. Efter The Libertines.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Vaknade mot min vilja klockan 11.00 till strålande sol på ett berg i Israel. Gick upp och insåg att jag inte såg någonting, tog på mig solglasögonen. Mådde dåligt, var otroligt bakis, åt som en häst för att få bort illamåendet och fick höra historier om kvällen innan. Helt enkelt, annorlunda. Men ack så kul, eller nåväl. Dagen innan i alla fall.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?

Haremsbyxor i överflöd i Israel, förjävliga jobbarkläder, leggings och klänningar på vardagarna, platta skor, utsläppt hår, mittbena, många armband, lite smink. Mest bara som vanligt, oversized kläder som äger och är sköna, och skor som äger ännu mer och inte är sköna. Och så alla dessa bandtröjor. Och inte att förglömma alla turbaner och sjalar jag hade i håret hela sommaren... ah.

1.03.2011

2010

Ungefär för ett år sedan satt jag och var deprimerad över att jag inte kunde köpa NME's nummer om det gångna decenniet, ja ungefär så inleddes väl 2010. Eller nåväl, det började i Järvsö efter nyår utan fyverkerier, mitt ute på landet.
Vad hände sedan?

Januari var ett svart hål av väntan, längtan och uttråkning i Uppsala kallas vinternätter och skolans evighets uppgifter. Jag vet inte vad vi gjorde eller när vi gjorde det. Vi satt nog mest bara i min lägenhet nära Gränby centrum åt för mycket kladdkaka och väntade på februari, våren och sommaren.

Februari kom så småningom efter vad som kändes som en evighet men egentligen bara var lite mer än 30 dagar, och den 8 februari så drog vi härifrån.
Jag och Vicky alltså, vi lämnade Sveriges oerhörda kyla och mörka nätter och ersatte detta med dagar högt uppe på ett berg i norra Israel, på kibbutz Bar'am. Där plockade vi äpplen 8,5 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Vi levde livet, var uttråkade men hade den bästa tiden någonsin, träffade människor från hela världen, lärde oss svordomar på spanska, blev förälskade i tillvaron och en del andra saker också. Vi gjorde sånt vi ångrade, och sånt vi inte ångrade.

Mars kom, vi fortsatte leva rövare i Israel. Kände oss som hemma i ett land där vapen är en trygghet. Vi lärde oss hur bussarna gick, vi lärde oss att lifta, vi lärde oss att dricka Arak och gratis shabbat vin, vi lärde oss hur man skiljer klass A äpplen från klass B. Vi lärde oss allt möjligt.

April kom och vi lämnade landet vi lärt oss att älska. Vi lämnade människor vi lärt oss att älska. April var nog den jobbigaste månaden på hela året. Jag var mest förvirrad och fast i en kulturkrock med min egen kultur. Jag hade lärt mig att världen inte behövde vara så ytlig, för att sedan komma tillbaka till en världen där ytlighet är överlevnad. Det är djupare än så men ska jag skriva allt så kommer det bli för långt.
I april längtade jag bara bort, tillbaka, någon annanstans. Jag ville leva livet men skolan stod i vägen. Våren kom så småningom till Uppsala men vad var väl det när jag hade haft vår i två månader i Israel. Allting kändes bara instängt i Sverige, för att inte tala om att jag kände mig instängd.

Maj kom och det började närma sig slutet. Slutet av skolan, studenten. Slutet av tre år i Uppsala, tre år som nyss började - eller det i alla fall så det kändes. Jag gick på studentskivor, förfestade i en lägenhet med alkoholförbud, umgicks med alla vänner så mycket som möjligt. Insåg att snart splittras vi, snart måste jag säga hejdå. Och just där och då och även nu så känns farväl så oerhört jobbiga, men kanske speciellt då när det kändes nog jobbigt att just ha lämnat över 50 personer i Israel, 50 personer som jag troligtvis aldrig mer kommer se.
Men vi gjorde det bästa av situationen, drack öl och på Mc'Donalds och satt på bryggan i Uppsala och rökte vattenpipa. Och försökte leva livet trots slutprov i alla skolans ämnen.

Juni kom. Studenten kom. Vi sprang runt på flaket och sjöng "FY FAN VA VI ÄR BRA". Det känns som igår. Jag flyttade ut från Solsken, flyttade ut från staden där alla växte upp utom jag. Flyttade upp till Norrland igen, in i en friggeboda som står på gården.
Umgicks med barndomsvänner och spenderade dagar och nätter på Piteås bästa kebab hak; Adana kebab.
Luktade mat os och hade världens fulaste mössa på mig. Lagade mat och människor jag inte sett sedan högstadiet. Och saknade vänner, och saknade Israel.

Juli kom. Jag jobbade ihjäl mig. Jobbade som städerska från 5- 10 på morgonen, jobbade på kebaben från 11-7 på kvällen. På helgerna jobbade jag natt och sov hela dagarna.
Det kändes mest för jävligt, men jag och Mimmi, och Gustav, och Anna och alla andra som var kvar i Piteå gjorde det bästa utav situationen och tog helt enkelt en kaffe på Nodo.

Augusti kom och jag fick ledigt. Men jag sov inte, jag tog inte igen någon tappat sömn eller tappat tid. Jag tog igen på saknaden. Jag åkte till Göteborg och träffade Madde för första gången sedan Israel. Vi firade att hon blev 20, med öl i badkaret och Sveriges största vattenpipa och alldeles för mycket mat och en bål som var mer än improviserad. Från Göteborg åkte jag till Uppsala och träffade mina vänner, mina nära, kära vänner sedan tre år tillbaka. Och sedan från Uppsala till Järvsö för ännu fler gymnasiekompisar, mycket nära, mycket kära.
Det var en resa jag behövde, jag behöver alltid få komma från Piteå efter ett tag. Behöver få komma iväg, jag lever aldrig i nuet, jag lever aldrig på ett ställe.
I slutet av augusti tog jag och Hannah vårt pick och pack och åkte iväg till London, vi såg världens bästa band i på Leeds festivalen. The Libertines. Min dröm gick i uppfyllelse. Sedan turistade vi, shoppade, festade och såg på film på Hannahs ipod på hostelrummet. Och jag bara visste att jag snart skulle tillbaka, det var världens bästa känsla.

September kom och jag var arbetslös, jag låg i soffan och tittade på The OC och blev världens lataste människa. Och oj vad bra jag mådde.
Så en dag så hände det jag väntat på sedan den där torsdagen då jag lämnade kibbutz Bar'am i april. Jag började leva livet igen. Jag gav mig ut för att resa, eller flytta.
Jag flyttade till London, mitt älskade London. Men någonting gick snett, staden var helt rätt, alla nya människor var helt rätt. Men jobbet, familjen, omgivningen, vardagen. Jag levde i ett fängelse.

Oktober kom. Jag fortsatte leva i ett vardagsfängelse, och gjorde allt för att glömma det på helgerna. Det blev rätt mycket fest, rätt mycket klubb, och rätt mycket öl. Men att ta en öl i England är som att ta en kaffe i Sverige, alltid rätt - det är svårt att komma ifrån det här.
Jag bestämde mig för att det fick vara nog. Jag tänkte inte vara inbommad i ett år, så jag började leta efter alternativ.

November kom. Det blev mörkt, det blev kallt, löven föll och depressionen kom precis som vanligt. Gråa november, sorgliga november. Jag längtade hem till soffan och att vara fri. Så jag sa upp mig.

December kom. London förvandlades till ett julparadis, med julpynt längst alla gator, för att itne tala om Carnaby street. Vi handlade julklappar till nära och kära, åt svenska pepparkakor och drack svensk glögg för att få julstämning.
Vi uppträdde som luciatåg och så tillslut så kom den dagen då jag lämnade familjen, och två dagar senare (två dagar för sent) lämnade jag London. För ett litet jullov.
Jag firade jul i Piteå med släkt och träffade vänner dagen efter för världens bästa hemvändarfest.

2010 var omtumlande, men mest av allt lärorikt. Jag bodde 2 månader i Israel, 3 månader i London och 7 månader i Sverige.
Jag bor fortfarande i London, hur länge jag stannar är oklart och vad som händer nu det får vi helt enkelt veta så småningom. Men med tanke på att 2011 inleddes i garderobskön på 02 empire i Shepard's bush så kommer nog mycket att hända även i år.
Och jag laddar upp bilder från 2010 en annan dag.