15:02

Libertines. 2 på en vecka. Helt ok. Pete om 2 veckor. Helt ok.

17:25

Okej, sahar gick det till.

Jag, Madde och Lilia satt pa Maid of Muswell och drack ol.

Jag gick pa toa och nar jag kom ut igen tittade jag mig omkring i baren, dar satt val ca 15 personer. 

Tittar pa en av killarna i bordet bredvid oss och tanker "oj, vad lik Carl Barat"

Inser att han tittar pa min troja och funderar pa varfor. Inser att jag har pa mig en Babyshambles troja. Tittar pa honom igen och tanker DET AR CARL BARAT.

Gar tillbaka till vart bord, likblek och stum. Stammar fram till tjejerna att Carl Barat sitter i bordet bredvid oss. 

Madde forsoker fa mig att ga fram till honom men jag vagrar. Sa istllet far hon mig att kopa en till ol och ta en andra titt for att vara saker pa att det ar han. Sagt och gjort.

Och ja, det var han. 

Efter mycket om och men sa gar Madde fram till honom.

Madde vet knappt vad han heter, hon har knappt hort The Libertines.

"Sorry guys but... are you... Carl?"

"eh, yeah"

"Oh, my friend is a huge fan of........ The Libertines. Could she take a photo with you?"

"Sure"

jag stapplar mig fram lite halvt skakis.

Madde sager: "She's a bit shaky"

Carl haller om mig och Madde tar kort pa oss. Jag dor. 

Jag sager: "Thank you so much. I love you. Bye"

och rymmer tillbaka till vart bord. 

Troligtvis inte den coolaste av alla fans han mott. 

Men for guds skull, forsta kanska manniskan jag ser i London och det ar Carl i egen hog person. 

Ja, fortfarande starstrucked. 

Ville mest bara saga att jag just traffade Carl Barat pa min loakal pub, 5 minuter fran mitt hus.
CARL BARAT.
THE CARL.
Carl som sjunger i The Libertines. Carl som jag for 3 veckor sedan sag live pa KOKO.
Honom traffade jag nyss.
Pa Maid of Muswell.
Forst kanda personen jag ser i London, pa min lokala pub och en av de jag helst vill se?
Livet ager.

11:32

Jag lever, det gor inte min datornladdare.
Darfor ar jag halvt som halvt pa Rehab och mar daligt ovar att inte kunna sitta pa facebook dygnet runt.
Vi far se hur lange detta far paga....

06:05

ps. nu lyfter planer mot Sverige.

23:!0

Och det är bara så himla typiskt mig.
Så fort jag skickat iväg högskoleansökan och tagit tag i min framtid ännu ett år, så börjar jag leta mig vidare.
Börjar leta efter volontärjobb i Sydamerika.

Vad hände med nuet? 

Inte konstigt att jag har ångest över att jag ska flytta från London.
Om lite mer än 4 månader.
Jag lever ju inte här och nu, varför gör jag inte det?

10:40

I onsdags var det 25 grader varmt. Så vi satt i Alexandra park, tittade ut över hela stora staden och bara var. I några timmar. Sedan gick vi hem och mot kvällen såg vi alla ut som kräftor.
Men det är rätt bra med sommarvärme, bara ben och lata dagar.

10:17

Carlos.Tack för måndagen.

"I'd wonder where I was and then it would hit me: I was on my own. And I'd wait quietly for sleep to come"

"I wished sometimes that I could detach myself from all life's expectations and hurts and just exist with that kind of fervour, that kind of liberty"

(Threepenny memoir)

10:09

Efter mycket om och men så lyckades jag och Ryanair kommer överens, och jag gick mig en biljett till Sverige, en mycket dyr sådan dock.
Varför måste man betala 12 pund för att få betala? Vilket skitsnack.

Nåväl, om en vecka befinner jag mig i alla fall i staden där alla växte upp och där allting alltid börjar. Uppsala. Umgås med Victoria, sitter på bryggan, inviger Systemet och gör sånt som hör Uppsala till.
Och dessutom ska jag dricka Ramlösa till jag spyr.

SVERIGE.

23:56

min 18års dag firades i Uppsala.
min 19års dag i Israel.
min 20års dag firasdes några dagar i rad, i London.

Det är så man gör i London.
Lördagen somnade jag på nattbussen efter ett alldeles för långt högskoleprov, samt firande i Regent Park som stängde så att vi fick hoppa över staketet.
Vaknade upp alldeles för långt borta av att en kille väckte mig och sa
"Vi är här nu vakna!" och jag tänkte "Hur kan du vetea vart jag ska av?!" men det var visst slutstationen,
gick tillbaka till East Finchley väl där pratade jag med 18åringar som förskräckt insåg att de fyllde 20 om två år. Kände mig gammal.
Söndag bjöds jag på vin öl och champagne - eller snarare sparkling wine, men fortfarande.
Måndag såg jag Carl Barat på Koko och njöt av öl och livet och ja, Carl är snygg. Men Pete är fortfarande snyggare. Konserten var dock mycket bra, det kan jag ge honom.

Imorgon spelar Pete, biljetterna skulle själjas i dörren men är nu tydligen slutsålda på något vänster.
Jag jobbar ihjäl mig.
Och inser att enda anledningen till att jag känner mig äldre är för att jag inte går och lägger mig i tid.
Men vad ska man göra, livet är kort nog?

Livet börjar vid 20.
Cheers.