Terminal 5 - British Airways

Sista helgen i London, sa jag förra veckan. Njöt över tanken att komma hem, till Uppsala, Sverige, Piteå. Visste lite jag då.
Ännu en helg spenderades i London, till stor del på flygplatser, till stor del med magont, till stor del i kö, till stor del i ett ständigt undrande - kommer jag någonsin komma hem?, till stor del bland stora folkmassor av förvirrade turister, londoners, engelsmän - påväg hem, påväg bort.

Klockan 12 lämnadet jag boet, tog min resväska genom ett snöigt London. Det snöade kraftigt och jag anade oråd. London och snö är ingen bra kombination.
Jag kommer till Heathrow, terminal 5 - British Airways. Det mest betydelsefulla flygbolaget i hela Storbritannien och den flygplatsen som ska vara den som är bäst att lita på - i alla väder.

Jag checkar in min väska, passerar säkerhetskontrollen. Det börjar mörkna ute. Jag går runt på taxfree, smsar med Sverige, ler. Sverige, svensk mat, svenska, svenskar.
Jag köper en bok eller två. Slår mig ner, läser. Börjar läsa på informations tavlan. Otroligt många människor har samlats under den, eller under alla tavlor finns snarare en folksamling. Jag ser att otroligt många flighter har markerats med texten "wait for info".
Efter några minuter ändras min också, "wait for info". Jag börjar bli nervös. Jag vill inte vänta på info, jag vill åka nu. Jag vill ju bara komma hem.

Det går några minuter, vad som känns som en evighet. Jag kan inte koncentrera mig på någonting. Så händer det. Flighten över mig: "cancelled", flighten under mig "cancelled". Två minuter senare, min flight: "cancelled".
Precis där, då, när jag läste det ordet. Då dog någonting inuti mig.

Jag fick gå ut från flygplatsen, besviken, in genom passkontrollen igen (bordern), hämta väskan. Sedan upp för att boka om biljett. Några meter innan jag är framme säger en vakt "ombokningen är stängd för idag. Vi öppnar klockan 05.30 imorgon, ni får komma tillbaka då"

VA?!

Jag släpar väskan mot tunnelbanan, åker till Solena i Parsons Green. Disskuterar alternativ med mamma på telefon.
1. Boka nytt flyg
2. Boka taxi för att åka till flygplatsen tidigt och boka om BA biljetten.

Lördag klockan 03.15 sitter jag i en taxi påväg ut mot Heathrow, igen. Strax före fyra är jag framme. Heathrow möter mig med ett golv fyllt av människor, någonting som ser ut som ett flyktingläger. Det ligger folk och sover överallt. Jag undrar vart det är jag ska köa, tittar till höger och ser världens längsta kö. Toppen.
Ställer mig sist i kön och väntar. Klockan 06.00 börjar ombokningarna, och sakna går det. Under dessa timmar hinner jag lära känna mina grannar i kön, sova på golvet, sitta på golvet, överväga att ta tåg till paris och flyg därifrån.

Vid 11.00 meddelar flygplatsen att alla flighter mellan 10.00- 17.00 är inställad på grund utav snöovädret.
Ungefär då ger jag upp. Mamma bokar en ny biljett till mig, direktflyg till Luleå med SAS. Trogna gamla SAS som vet allt om snö. Jag byter snabbt terminal och inser hur tryckt stämning det är på terminal 5, och det blev inte bättre av att folk gick omkring med grammofoner och skrek:

"WE'RE NOT TAKING ANYMORE RE-BOOKING AT THE AIRPORT. YOU WILL HAVE TO DO IT OVER THE PHONE OR OVER THE INTERNET. PLEASE LEAVE THE AIRPORT IMMEDIATELY"

Ingen åker hem. Alla har köat alldeles för länge, alla är irriterade, ingen har sovit ordentligt, få har ätit något överhuvudtaget, det behövs bra mycket mer än ett telefonnummer och en websida för att få människorna att lämna terminal 5.
Alla vill ju bara hem.