Att skämta eller inte skämta?

Skämt. Vad är det egentligen okej att skämta om? Jag minns när jag gick i trean på gymnasiet och hade mattelektion på skolan som låg bredvid min. Det var halloween och det första jag och min klasskompis fick se när vi kom in i skolans korridor var en kille med en Hitler- mask som gick och hailade. Min klasskompis reagerade direkt och gick in till en lärare för att ifrågasätta om de visste om detta. Läraren svarade: ”Det är ju halloween”.

Igår la jag upp en länk på facebook till en lista med nio sexistiska skämt som drogs under årets Oscarsgala. Det jag själv reagerade mest på var skämtet om att Chris Brown har slagit Rihanna: “Django is a movie where a woman is subjected to violence, or as we call it, a Chris Brown and Rihanna date movie.”.

Det är verkligen inte okej enligt mig. Inte bara med tanke på att det är hemskt att han utsatte henne för misshandel, utan kanske framför allt på grund av att både Chris Brown och Rihanna är så pass kända att de är förebilder för människor runt om i hela världen. Våld i nära relationer är ett problem som drabbar, framför allt, kvinnor överallt. Enligt UN Women är våldet mot kvinnor och flickor ”en av de mest utbredda kränkningarna av mänskliga rättigheter i världen”. I Sverige dödas 17 kvinnor varje år på grund av våld i nära relationer. De här siffrorna är inget skämt och att skämta om ett så pass allvarligt och utbrett våld när hundratals kvinnor och män i tv- soffan själva är utsatta – jag tycker det är smaklöst.

Såhär dagen efter att jag la upp länken på facebook samt publicerade en rad upprröda tweets om de olika skämten inser jag däremot att många inte håller med mig. Många tycker jag är löjlig som reagerar, att jag tar det på för stort allvar och att jag borde lugna mig och ta det "med en nypa salt" samt att jag helt enkelt bara har fel.

Under dagen har jag fått höra argument som de här:  

1. ”Rihanna tog ju tillbaka honom, han kan inte straffas hur länge som helst”

Ja hon valde att ta tillbaka honom, och nej han kanske inte ska straffas hur länge som helst – han har erkänt, blivit dömd och sonar sitt brott (han har till och med fortfarande domen kvar över sig!). Men att han inte ska straffas betyder inte att vi helt plötsligt ska börja skämta om det. Rihanna kanske valde att förlåta honom, men det betyder inte att hon tycker att det han gjorde var roligt, eller att hon tycker att det är okej att andra skämtar om det. 

Alla andra kvinnor och män runt om i världen som är utsatta av våldet, hur påverkas dem av att vi skämtar om det? Hur ser det ut när Hollywoodeliten sitter och skrattar åt deras livs, troligtvis, största problem? Hur påverkar det hur de själva ser på sin livssituation och hur de väljer att göra något åt det eller inte? Hur påverkas antalet anmälningar när primetime- tv visar att våldet är en rätt kul grej att skämta om?

2. ”Det är ju bara ett skämt”                
”Ett skämt är en slagkraftig formulering eller syftning avsedd att vara rolig och locka till skratt.”
Var det kul att Rihanna blev slagen? Var det kul att Chris Brown slog?  Var skämtet ens nödvändigt då Django Unchained inte ens handlar om våld i nära relationer utan om slavhandel?! KAN DET ENS RÄKNAS SOM EN SLAGKRAFTIG FORMULERING DÅ DET HANDLAR OM TVÅ HELT OLIKA SAKER?! Och om filmen hade handlat om våld i nära relationer – hade någon ens kommit på tanken att dra det skämtet då?

Alla runt omkring oss kommer med stor sannolikhet någon gång att ha en vän eller bekant som blir slagen i hemmet, en eller flera gånger – troligtvis utan att vi någonsin får reda på det. Jag antar att ingen av oss skulle tycka att det var ett skämt, ingen av oss skulle skämta om det och ingen av oss skulle skratta åt det. Det spelar ingen roll att Rihanna är känd eller att hon valde att ta tillbaka Chris, han misshandlade henne och det är inget skämt.

Annars inleddes galan med en sång som handlar om alla kvinnor som visat brösten i olika filmer. Anledning till att skämtet inte är okej: Hela galan är en stor mansfest där allting handlar om männen. Förutom när det handlar om utseende såklart, på röda matten är det kvinnorna som spelar roll – där bedöms de efter hur de har klätt sig, ser ut och granskar noggrant. Att galan då inleds med en sång som handlar om vilka tuttar som visats och vart, det är bara patetiskt. Samtidigt som sången pågick filmades vissa av de skådespelerskor som namngavs i sången, och alla reagerade genom att titta skamsen in i kameran eller ner i golvet – förutom den enda kvinnan som nämndes på grund av att hon aldrig hade visat brösten. Hon gjorde en glad segergest. Jag vet inte om reaktionerna var äkta eller om de allihop spelade, men om det var tillgjorda så gör det bara att hela skämtet är ännu mer smaklöst.

Om det var tillgjort så säger hela numret att: 

1. Kvinnor som visar sina bröst borde SKÄMMAS, kvinnans kropp ska skylas 

2. Kvinnor som inte visar sina bröst beter sig som kvinnor ska.

Här är listan över de andra sexistiska skämten som fanns på galan