Jag älskar London, det är verkligen en underbar stad. Men dessa tråkiga måndagar så saknar jag att kunna ta cykeln ner till ett café stan. Jag saknar Uppsalas kalla höstdagar med motvind som får alla cyklister på dåligt humör. Jag saknar att inte behöva planera, att bara komma på snabbt att man ska mötas i en timme eller två.
Här tar resan en timme, eller två. Och det är bara en väg.
Måndagar och tisdagar är dem värsta dagarna. Onsdagar åker jag iväg till svenska kyrkan och umgås med människor, torsdagar har jag spanska lektion och fredagar. Ljuva fredagar.
På många sätt liknar detta livet kibbutzlivet:
Jag bor ihop med människor jag inte känner, jag jobbar hårt med någonting som egentligen är alldeles för tråkigt, dem två första dagarna på veckan är så oerhört tråkiga, jag lever för helgerna och ledigheten, jag lär mig nya spanska ord varje vecka, jag träffar underbara människor hela tiden, människor kommer och går och här finns folk från hela världen. Enda skillnaden skulle väl vara att jag faktiskt tycker mycket bra om maten. Och så självklart att det tar minst en och en halv timme att komma hem från puben, och inte fem minuter som det gjorde i Israel. Men det är ju bara små detaljer.
2 kommentarer:
Au pair livet är inte alltid så som man tänkte sig att det skulle bli, tro mig jag vet. Inatt släpade mamman hem en okänd man, som Lana (dottern i familjen) hittade i mammans säng imorse när hon skulle gå och borsta tänderna. Lana undrade vem mannen var; "ehh, I don't remember his name" säger mamman och drar sin hand över pannan. Roligt liksom. Men jag slapp städa då han var på besök iaf ;) Hade vart skitkoj om du flyttade närmare, så att man skulle kunna göra mer spontana saker på dagarna..
Varför åker du dit ifall du vet att du inte tycker om att ta hand om barn och städa? Det är ju bla det au pair livet går ut på. Ta vara på tiden du är där, trivs du inte så gör något åt det istället.
Skicka en kommentar