Man skulle kunna säga att vi är tillbaka i gamla hjulspår,
men efter lite mer än en vecka så känns det mer som att vi aldrig lämnade dem.
Skola från morgon till kväll, frukost, lunch och middag.
Oftast stänger jag av väckarklockan minst en halvtimme senare än jag hade tänk.
Oftast lägger jag mig slutkörd i sängen, framför tv:n när jag kommer hem.
Det känns bra att vara tillbaka i hjulspåren,
att det inte har spårat ut.
Trots att min kropp inte riktigt förstått att det inte längre är lov,
trots att det verkar omöjligt att vakna i tid för att frivilligt åka till skolan klockan åtta.
Det är väl en bit kvar innan jag är tillbaka så djup i spåren,
men jag skulle ändå gissa att det löser sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar