2012

Imorgon är sista dagen för i år. Det känns rätt konstigt, det gick väldigt fort och jag känner mig inte redo för ett nytt år. Ändå, när jag tänker tillbaka så var året rätt långt och vi gjorde rätt mycket. Därför blir det några bilder som får sammanfatta årets olika perioder.

Vi börjar med en återvänder till Lundalivet. De sista månaderna, en B-kurs i Mänskliga rättigheter, B-uppsats och massa dans i nationskällare, jobb på nationerna, och ett aktivt deltagande i Sveriges riktiga studentliv. Ett kaosartat valborg, festival i Hässleholm, spontant indragande på fester man gick förbi själv på gatan, kullerstenar, nationsluncher. Lundalivet helt enkelt.

 Vi dansade till världens bästa musik på Heartland och Indigo och så dansade vi till helt ok musik på alla andra nationer.

I Lunds bästa hus firade vi det Sydkoreanska nyåret med sydkoreansk mat, och människor från massa olika länder, bland annat Sydkorea.

Vi gick på sittningar nästan varannan helg, eller så jobbade vi med att servera på dem. Vi sjöng Lambo tills vi kunde den utantill och vi klädda ut oss till alla möjliga olika teman.

Jag, Sophia och Amanda återvände till London och träffade våra barn, återbesökte våra favorit klubbar och favorit pubar och shoppade på alla bra ställen och bara njöt av att vara tillbaka

Vi gick på livets första riktiga fina banquet på Grand Hotel i Lund och drack lite bubbel innan. Efter det gick vi vidare till en inte riktigt lika fin klubb och köpte lite för mycket i baren.  Efterfesten avslutades med att Suzanna råkade krossa ett fönster - det säger allt. 

 Vi läste och läste och läste. Och skrev hemtentor, och uppsatser. Och blev arga på världen, och fn, och eu, och allt som inte fungerar.

 Vi jobbade på Lunds nations bal och blev inbjudna till ful- lunchen dagen efter. Vi jobbade från 23- 09 och började festa klockan 10 på morgonen igen. Fula hade vi varit utan att anstränga oss.

Vi firade valborg som bara studentstäderna kan, dvs; skvalborg, kvalborg, valborg och finalborg. I parken från morgonen och sedan avslutade vi allt på Blekingska nation tills polisen kom och sa att festen var slut.

 
Vi var otroligt kreativa och gjorde kläder som inte var kläder för att leverera på den bästa sittningen UPF någonsin haft.

Jag. Amanda och Moa tog alldeles för många kilon till Hässleholm och gick på Siestafestivalen. Vi var ungefär äldst, men vi hitta några i samma ålder. Vi delade en vattenmelon med en plats kniv, regnade bort, pendlade mellan att tycka att det var alldeles för varmt och för kallt, kände oss gamla, fick halsbränna, satt i Redbull tältet och spanade på de som var DJ och så dansade vi - och pausade. 

 

Jag och Moa ville avsluta Lundalivet på bästa sätt, så vi bjöd in alla våra bästa vänner till en sista sittning. Det blev även den bästa. Temat var "Sommarplågor" vi uppträdde som Spice Girls, alla sjön hela tiden. under middagen spelades alla de bästa sommarplågorna som har gjorts, alla dansade och när maten kom var vi tvungen stänga av musik och be alla sätta sig. Det är den kvällen jag tänker på varje gång jag tänker på Skåne och hur bra alla människor där är. Tack för det. 

Efter Lund flyttade jag hem till Piteå över sommaren. För att vara ärligt har jag nästan ingen bilder från sommaren, varför? Jo, den bestod av jobb. Jag jobbade morgon, dag, kväll och natt lite mixat och rätt mycket helger. Det var kul och jag sparade pengar, för planen var att dra till Mexiko och Sydamerika i januari. Jag skulle resa i ett halvår och lära mig spanska, dansa salsa, volontära, leva.  Det blev inte riktigt så, två veckor innan Mittuniversitetets utbildningar skulle dra igång läste jag i tidningen att regeringen skulle dra in på högskoleplatser, samtidigt hade jag inget jobb utan bara en tjänst som extrapersonal. Därför bestämde jag mig för att börja journalistprogrammet på Mittuniversitetet som jag hade tänkt tacka nej till men inte hade kommit mig för. Efter mindre än ett dygn hade jag fixat lägenhet och några böcker, sedan köpte jag massa möbler och drog mig neråt en bit, om än det i mina ögon fortfarande var alldeles för långt norrut. Idag tackar jag mig själv för det beslutet för Sundsvall har bjudit på så himla mycket mer än vad jag någonsin trodde. 

 Precis som året innan i Lund så började även Sundsvall med en klassisk nollning, för att vara ärlig var den till och med längre och innehöll fler moment än den nollningen vi hade i Lund. Vi lärde oss knappt några namn men vi hade kul och allting blev lite mindre nervöst. Vi var inte längre helt ensamma.

 
 
 Snabbt gick det och så kändes det som att vi alltid känt varandra. Vi spenderade mornar, dagar, kvällar och till och med nätter i skolan. Vi redigerade och läste och plugga och pratade. Och även om vi var där nästan varje helg så gjorde det aldrig något för vi hade ändå rätt kul tillsammans. 



 Så gott som varje helg bjöd på klassfest, och vi har suttit så många i en så liten lägenhet att man inte förstår att det är möjligt. Varje förfest varade lite för länge och varje utgång har blivit väldigt kort. Jag älskar det. 

 
På Halloween ville Linnea ha läskig mat, så vi gjorde grönt potatismos och fingrar. Moset smakade cement och inget var egentligen så gott. Men det såg rätt läskigt ut i alla fall. 


Jag och Kajsa förälskade oss i MAC och alla dess möjligheter. 


Sophia kom och hälsade på och vi åt frukost på IKEA alldeles för tidigt på en lördag. 




Vi gjorde allt för att glömma november, först bakade vi pepparkakor och sedan hade vi världens bästa kräftskiva med köpt västerbottensost paj och ganska sega kräftor. 


I och med att jag råkade rökfylla min lägenhet pga en bränd kladdkaka i mikron så fick jag och Kajsa fredagsmysa med täckjoackor, halsduk, mössa, vantar och massa filtar samtidigt som vi vädrade ut lägenheten - dagen innan en av de värsta snöstormarna jag varit med om.

JFS avlustade terminen med en otrolitg lyckad julsittning med rätt text på Lambo (efter mycket om och men och alldeles för många utskrifter). JOUR och BILDJOUR 12 avslutade terminen med en avslutningsfest mitt i veckan som kort och gott sammanfattade hela terminen med allt som spilldes och med tanke på hur festen avslutades.

Och det bästa är att i januari gör vi om allt igen, fast lite bättre. Så härmed tackar jag 2012 för söder, norr och mittemellan.