12.24.2012

14:58

Julafton. Nej jag vet inte, den här dagen ger mig bara ångest. Varje år.
Först ska huset städas grundligt, och allt ska bort. Det ska se så ordnat ut.
Fast allting bara är kaos egentligen.
Till och med tandborsta ryker i ni nått skåp så att ingen ser att de finns.
Som att alla inte fattar att vartenda hushåll har tandborstar, annars vore det rätt äckligt.
På tv:n går bra program hela tiden, men ingen får titta.
Min mamma har nån teori om att enda anledningen till att det går bra program är för att de som är ensamma ska ha något att göra.
Min teori är tv:n idag fungerar som brasan gjorde förr i tiden - det är den vi samlas kring och umgås.

Klockan tre tittar alla på Kalle, efter en kvart har alla tappat intresset.
Vår generation är inte van att se samma program så många gånger om och om igen.
Vi tvingar oss själva att sitta kvar i soffan såklart, det är ju tradition.
'Men egentligen blir vi rätt uttråkad.
Och min lillasyster som inte fattar varför vi sitter där säger bara "MEN det är ju samma som ifjol?", och ja det har hon ju rätt i.

Sedan sitter alla och väntar. Väntar på tomten som ingen längre tror på, väntar på att få grejer.
Som giriga små barn som bara vill ha och ha. Jag hatar mig själv för att jag älskar att få julklappar.
Men det är klart jag älskar det, jag är bortskämd och de flesta i min generation med mig.
Helst skulle jag bara strunta i julklapparna och ha roligt ändå, men om alla andra ska få så vill jag också ha.
 Jag får egentligen ångest av att se alla paket under granen. Så onödigt. Så mycket pengar. Så mycket grejer som ingen behöver, egentligen.
Sen ska man öppna paketen också, och då måste man vara glad så att ingen får dåligt samvete över att ha köpt fel grej.
Men det går inte, jag kan inte visa känslor jag har stora problem med det.
Så jag fejkar lite glädje och känner hur falsk det blir, och jag tänker att nu tror dom att jag bara fejkar fast egentligen är jag glad så nu måste jag fejka lite till så att dom inte ser det och så slutar det bara med att alla har dåligt samvete.

Julmaten är mat som för decennier sedan var noggrant tillagat och utplockad och sparat och dyrt.  Idag köper vi allt färdigpaketerat på stormarknader, utan kärlek.
Och egentligen är det mat som vi i vanliga fall ger till barnen en stressig måndagseftermiddag när ingen har tid att laga ordentlig mat.

Så nej, jag fattar inte grejen med julafton. Jag får ångest av den.
Det är fint att träffa släkten, men jag skulle lika gärna kunna träffa dem vilken annan afton som helst.
Utan paket och prestationsångest och storstäd och julbord.
 Utan allt som bara blivit till en klyscha och som egentligen bara är alldeles för krystat.

Inga kommentarer: