22:00

Igår spenderade jag dagen på Träffpunkten i Njurunda. Där fick jag bland annat vara med på en svensklektion som röda korset håller i för asylsökande.
De två männen som kom först kom från Syrien. Den ena kunde lite engelska och några å ord svenska, den andra pratade bara arabiska. Han visade mig bilder på sönderbombade hus och män med maskinvapen inne  en kyrka, vi kunde inte kommunicera men jag såg. Han ville nog att jag skulle förstå, kanske föra vidare eftersom att hans kompis berättade att jag skulle bli journalist.

De kom ifrån staden Aleppo som har blivit hårt utsatt i Syrien. Ändå hade den andra mannen hela tiden glimten i ögat. Han skämtade med allt och alla, älskade att vara i centrum och älskade när andra skrattade - åt honom och med honom. Han tyckte att protestantiska kyrkor var roliga för att de har en tupp på klocktornet. Det visade sig att tuppen står för vaksamhet och att den vakar över kyrkan.
Hela lektion satt han  och skämtade, skrattade, syntes, hördes, tog plats. Klassens clown.

Full av livsglädje.

Idag var jag på möte med en yngre kille och en äldre kvinna. Båda två bor i Sverige, båda två har ett jobb, båda två har rätt till gratis utbildning, båda två förstår vad alla människor runt omkring dem säger, båda två vet att de kommer att få bo kvar i det här landet, båda två vet att det har en mer eller mindre säker framtid.

Ändå saknade båda två livsglädje.
De saknade energi.
De saknade perspektiv.
De insåg inte att det som var så jobbigt egentligen är så oerhört lätt.

Ryck upp dig Sverige.
Det är visserligen november, men du sover ändå tryggt i din säng.