min 18års dag firades i Uppsala.
min 19års dag i Israel.
min 20års dag firasdes några dagar i rad, i London.
Det är så man gör i London.
Lördagen somnade jag på nattbussen efter ett alldeles för långt högskoleprov, samt firande i Regent Park som stängde så att vi fick hoppa över staketet.
Vaknade upp alldeles för långt borta av att en kille väckte mig och sa
"Vi är här nu vakna!" och jag tänkte "Hur kan du vetea vart jag ska av?!" men det var visst slutstationen,
gick tillbaka till East Finchley väl där pratade jag med 18åringar som förskräckt insåg att de fyllde 20 om två år. Kände mig gammal.
Söndag bjöds jag på vin öl och champagne - eller snarare sparkling wine, men fortfarande.
Måndag såg jag Carl Barat på Koko och njöt av öl och livet och ja, Carl är snygg. Men Pete är fortfarande snyggare. Konserten var dock mycket bra, det kan jag ge honom.
Imorgon spelar Pete, biljetterna skulle själjas i dörren men är nu tydligen slutsålda på något vänster.
Jag jobbar ihjäl mig.
Och inser att enda anledningen till att jag känner mig äldre är för att jag inte går och lägger mig i tid.
Men vad ska man göra, livet är kort nog?
Livet börjar vid 20.
Cheers.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar