23:24

En dag när jag gick till skolan med barnen så såg vi en katt.
"WOW that looks just as my cat!" sa jag och kände mig glad, min katt.
Katten tittade på mig och jag tänker locka på den, men man ska inte lära barn att locka på okända katter. Så jag lät bli.
Katten sprang ut på vägen, samtidigt kom det en bil.
Vi hörde hur bilen körde på något hårt, vi såg ingenting men vi hörde något knäckas.
"Did it get hit?" sa en av barnen
"I don't know, let's go" sa jag och ville inte se mera
Ett av barnen gick och tittade, slant från mitt grepp när jag försökte hålla i honom.
"It got hit. I think he needs to see a doctor" sa han

Katten låg på gatan, från huvudet syntes blod som rann lite nedför asfalten. Alla som sett det hade stannar.
Vad ska man göra? En katt blev påkörd. Men vad gör man?
Jag fortsatte gå med barnen till skolan, lite skakig. Tänk om jag hade lockat på den? Dåligt samvete - var det mitt fel?
Jag var orolig att barnen skulle vara skakiga, tycka det var obehagligt. Det var dem uppenbarligen inte.
På vägen tillbaka passerade jag samma väg. Blodet låg kvar men någon hade tagit katten till trottoaren. Den låg bredvid en soptunna, pälsen på huvudet var rött.
Det kändes obehagligt att se, så jag tittade bort.

En vecka senare gick vi samma väg, påväg till skolan igen.
Vi såg en katt går förbi.
"It's a cat look - over there" sa en av barnen och pekade oartigt
"At leasat that one isn't dead, right?" sa den andra och log

Livet är allt bra enkelt när man är 5.
Och alla katter är inte döda.