November London.

Jag kan berätta för er om hur november ser ut här i London.

Det är då som löven fallit till marken och alla dem där vackra höstlöven som att tjatar om hela tiden bildar en brun, inte allt så vacker sörja på vägarna. En sörja som människor lite här och var halkar i.
Det är i november som det regnar och blåser samtidigt, nästan minst en gång om dagen. Och det blåser så mycket att även om det spöregnar så går paraply inte att använda för även de starkaste (för att inte säga dyraste) paraplyerna blåser sig aviga.
Och det är i november som kylan och mörkret kommer. Man tänder lamporna redan på dagen för att i novembers dagar så skiner inte solen, då är det bara grått och molnigt. När man är utomhus så längtar man in, men att ta det där klivet in i ett engelskt hus är ingen bra upplevelse. För i England så är det inte särskilt mycket varmare inomhus är utomhus.

November är, alltid, överallt månaden då allt det fina med hösten går förlorat, månaden när mörkret kommer, när kylan kommer, månaden innan det fina med julen kommit.
November är bara ett mörkt mellanläge och det mellanläget har alldeles för många dagar.