Hemma i norr, högt upp i norr.
Det känns alltid likadant att komma tillbaka, det har känts likadant sen jag var 16 år och kom hem för första gången sedan jag flyttade hemifrån.
Det känns alltid som att jag fortfarande är där, 16 år. Som att jag aldrig har flyttat, som att tiden stått stilla.
På sätt och vis kanske det stämmer, på andra sätt stämmer det inte alls.
Många bor kvar i staden jag flydde från rätt tidigt.
Andra kommer tillbaka.
Minusgraderna är lika kalla.
Jularna är lika stressiga.
Det brukar alltid vara rätt skönt att komma hem.
En lättnad, att bara vara ett tag.
Det är skönt i år också, men på ett konstigt sätt känns det alldeles för länge att vara hemma. Tre veckor. På något konstigt sätt är det som att jag redan vill tillbaka.
Kanske börjar jag växa upp, kanske är det dags att flytta hemifrån påriktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar