21:49

REPORTAGET.

Välkommen på alla språk. Det blir en hel del språk, och så gott som inget av språken använder sig av samma alfabet. Bland språken finns arabiska, armeniska, ryska, tigrinska och många fler språk.

– Förra vintern hade vi många från Afghanistan som var här, nu är det lite mer blandat, säger Anja Haara från Röda Korset som är en av de människor som leder världscaféet på Träffpunkten i Kvissleby.

Varje måndag anordnas det så kallade världscaféet och så har det varit i två år. Träffpunkten styrdes tidigare av kommunen och kom till för att bli en mötesplats med olika aktiviteter för pensionärer. Verksamheten blev efter ett tag för dyrt för kommunen och det var då som några ideella organisationer tog på sig att ta över verksamheten. Idag styrs träffpunkten med hjälp av samarbeten mellan organisationerna: Röda Korset, Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges Pensionärsförbund, Njurunda församling och Sundsvall kommun.

Redan halv tio på morgonen luktar lokalen kaffe och i köket hjälps de ansvariga åt att bre mackor som sedan kommer att vara till försäljning. Förutom de volontärer som finns med från de olika föreningarna så har även några stamgäster kommit för att hjälpa till, trots att caféet inte öppnar förrän en halvtimme senare. Måndagar är alla välkomna till Träffpunkten, både pensionärer som kommer för att spela bingo, väva eller fika tillsammans, men också asylsökande som kommer för att lära sig svenska.

– Världscaféet är integrering både på ett kulturellt sätt och åldersmässigt, säger Anja.

Konceptet har blivit mycket uppskattat. Fler och fler asylsökande kommer till Träffpunkten på måndagar för att delta i svensklektionen som pågår mellan elva och tolv.

Två män kommer en halvtimme innan lektionen startar. De är båda två från Syrien. Den ena pratar en del engelska, den andra ingen alls. De hjälper varandra att kommunicera med Anja som leder svensklektionen idag. Mannen som varken pratar svenska eller engelska är stiligt klädd med skjorta, kavaj och välkammat hår.  Han är väldigt angelägen om att visa bilder på staden han kommer ifrån, bilder på sönderbombade hus och män med vapen inne i en kyrka. 
Båda två kommer från den syriska staden Aleppo som blivit hårt utsatt under den arabiska våren.  Trots det så är den andra mannen väldigt glad. Han har en glimt i ögonen och verkar gilla att vara i centrum, att få andra att skratta åt honom och med honom.

Att Träffpunkten skulle engagera sig i integration var en idé från Röda Korset. Migrationsverket byggde för några år sedan ett asylboende i Njurunda och det var anledningen till att förslaget kom upp. Kommunen tyckte att idén var intressant. Innan caféet startade bjöd migrationsverket in asylsökande till ett första möte, ungefär ett 30- tal personer dök upp. Under första mötet kom det fram att det som var mest intressant var att spela fotboll, biljard och framför allt att lära sig svenska.

– De som kommer hit har inte fått uppehållstillstånd i Sverige och har därför inte heller någon rätt till svensklektioner, hos oss får de lära sig ord som är nödvändiga i vardagen och gör det lättare för dem, säger Elsa- Marie Nordin fån Röda Korset.

När alla har kommit och lektionen har börjat på riktigt är det väldigt trångt i rummet, och allt eftersom tiden går stiger värmen. Lokalen är liten och rymmer precis två bord. Alla ryms inte kring borden utan vissa får sitta mot väggen. Längst fram står Anja vid en tavla där hon skriver ner svenska ord. Nivån på svenskan är olika hos alla, någon kan böja verb andra vet inte vad välkommen betyder.

– I vanliga fall har vi delat upp grupperna i en nybörjargrupp och en grupp för de som kan lite mer. Idag är kvinnan som har hand om den andra gruppen sjuk så därför får vi köra alla tillsammans, säger Anja.

Alla antecknar frenetiskt vartenda ord Anja skriver på tavlan, förutom en man från Armenien. Han sitter med armarna i kors och kan svaret på så gott som alla Anjas frågor. Levon Mazutyunyan har varit i Sverige i två år, träffpunkten har han gått till i fyra månader. Han går varje måndag tillsammans med sin kompis från Armenien. Levon är bäst i klassen på svenska, ändå har han svårt att hitta vissa ord. Hans ögon ser blyga och lite osäkra ut, kanske framförallt för att han är rädd att inte förstå, rädd att inte kunna tillföra något.  Blicken påminner om osäkerheten i ett barns ögon, men tillhör en vuxen man med mycket livserfarenhet. Han berättar att Röda Korset försöker hjälpa honom att hitta en praktikplats.

– I Armenien jobbade jag som ekonom för finansdepartementet, men nu vet jag inte, säger han med ett osäkert ansiktsuttryck.

Anja tar fram två stora papper som hon sedan lägger på ett av borden.

– Nu vill jag att alla ska skriva ”Välkommen” på sitt eget språk, säger Anja samtidigt som hon förklarar varje ord med olika gester så att alla ska förstå.
Senare ska de göra en välkommenskylt med de olika språken. Det blir många språk och det är det som är tanken. Att alla är välkomna, på alla språk.