Jag ska vara ärlig, jag har hemlängtan.
Jag vill också vara knappt 19 och ta studenten och ha studentfester i midnattssolen med helt otroliga teman.
Jag vill också gå på balen på Piteå havsbad och mest springa omkring på stranden och förstöra balklänningen.
Jag vill också åka runt staden på ett flak och spilla champagne över studentklänningen och fläcka ner studentmössan.
Och nedför står mamma och hela tjocka släkten med en ful studentskylt och skrattar lite åt hur fulla alla studenter är.
Lite kontsig hemlängtan. Med tanke på att jag aldrig varit där.
Vi hade studenskivor, en gång i veckan. Inte en studentvecka utan vilodag.
Vi hade ingen bal och definitivt ingen midnattssol.
Vi åkte flak men det var inte så många som brydde sig, bara alla andra 100tals flak som också åkte omkring och skrek.
I staden där alla växte upp, utom jag.
Uppsala.
Poängen av gratängen är väl att jag saknar svensk sommar, Piteå, hemma och ledighet.
Sena nätter framför tv:n med mamma.
Midnatssols picknickar,
Fika på Nodo för att det inte finns något annat att göra.
Hur fan kan man sakna det när man bor i London?
Jag vet inte.
Men om en månad är det i princip bara jag och Camilla kvar här, alla vänner åker hem.
Till svenska sommaren.
Jag åker till Spanien om 33 dagar i alla fall. Och efter det så är det inte så länge innan jag kommer hem.
Och jävlar vad ångest jag har över att lämna London också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar