english people

Igår kom en kille fram till mig på tunnelbanan. Han såg lite påverkad ut och hade "förföljt" mig från Victoria line till Picadilly Line.

- We have to be friends now, that's the rule! sa han lite sluddrigt
- Really?
- Yes, beacuse we were on the last train together and now we're going on the same train again. So now we are friends. That's the rule. Okey? fortsatte han
- Eh... Okey

I Handen hade han ett svart paraply, ett helt vanligt svart paraply som nästan alla engelsmän äger. Och de flesta européer också för den delen.
- Do you like my umbrella? frågade han
- Eh... Yes, it very... black?!
- Do you wanna touch it?
- No, I'm fine
- Why don't you wanna touch my umbrella?! I mean I know it's kind of rubbish...

Sedan blev det tyst. Efter ett tag sa han:
- Do you wanna touch my umbrella?

När jag gick på tåget fortsatte han prata med alla tjejer runt omkring honom på tåget. Det enda han sa till dem var:
- Do you wanna touch my umbrella?

Men ingen ville ta på hans paraply.
Stackars paraply.